Dagarna som flugit förbi har inte riktigt varit som för en fjäril, en sommardag. Men något i den stilen kan nog sägas. Nu är skolan helt klar och det är något obeskrivligt skönt. En liten ångest kryper sig sakta fram. Hur ser hösten ut? Jag förtränger den. Ovissheten är lika ljuv som tanken av att jag inom kort står med ett stort plakat i handen(ingen blekaste aning om vilken bild mor och far valt?!), med en massa björnar runt halsen och alldeles lycklig efter att ha rusat genom staden. Fri som en fågel. Näe okej, så klyschig är jag egentligen inte.

Jag har gått runt barfota i sanden och njutit, ätit gott och spenderat massa tid med alla dessa fina vänner man vackert nog har. Sökt jobb och införskaffat studentsandaler och lite Sartre inför sommarens läsning. I hopp om att solen tittar fram igen vill säga. Så att jag kan flytta tillbaka till gräsmattan. Där jag trivs som bäst. Med fina toner i bakgrunden och sällskap av en eller annan själ.

Dessa låtar har spelats flitigt för att ta sig igenom ljusa, ändlösa nätter.