Mitt livsarkiv. Bestående av en gnutta vemod, gräddat med glädje och stora mängder drömmar.

Vi har ingen kontakt nu det är något jag skäms för det bara blev så vet inte vad som hände.

Att sätta sig på ett flyg och sväva ovanför molnen. För att under några dagar gå omkring i vad som känns som en dröm och sedan komma tillbaka och inse att ingenting kommer bli som förr.

årets allra ljusaste dygn.

livet ska vara som för en fjäril, en sommardag

det finns hål i allting, i de väggar vi reste omkring oss, det är där lite ljus slinker in

och rosorna fäller alla kronblad igen, som grät dom blod, för att livet är så kort

så förlåt, förlåt för allt, för min förbannade kluvna tunga

du,drömmar&jag

17 dagar kvar.

dans dans dans

Ett par bilder från en kväll som sent lär falla ur glömma.

så är vi långt, långt, långt härifrån i vår dröm om att fly till någonting nytt

Avslutar veckan på bästa, möjliga vis. I solen med barndomsvän. Talandes om minnen och framtiden medan Amelie soundtracket går i bakgrunden och vi dricker vin. Såhär vill jag ha alla mina dagar.

och drömmer om petroleum och kristaller

Nedräkningen har börjat. Med enstaka 19 dagar kvar tills det att jag får springa ut ur kyrkan, med hatten på och bege mig ut i friheten delar jag med mig av bilder från de senaste dagarna. Ett par dagar som bestått av ångest, tuffa beslut och ändlösa nätter. Dessa varelser av motsatt kön är stundvis fullkomligt obegripliga. Jag trodde inte på alla de som sa "det kommer vara över innan du vet ordet av det" när jag med oro valde program och slängde mig in i en ovis framtid. Nej, jag trodde inte alls på de rösterna. De tre år på gymnasiet som nu strax är över har flugit förbi med en overklig fart.Det har visat sig att de hade mer än rätt. Och nu upprepar historien sig mer eller mindre. Jag står ännu en gång framför en ovis framtid. Något som jag tycker känns fantastiskt spännande och som jag verkligen ser fram emot. Dessa dagarna har även förgyllts av fina vänner, sol, musik och god mat. Nu är det inte alls långt kvar, och jag kan knappt tro det.

den insnöade franska tjejen

Bonsoir!

Jag har enda sedan barnsben haft en oförklarlig kärlek för det underbara landet i centraleuropa. Landet med sina ostar, sitt vin, sina stolta människor som går runt i baskers, randiga tröjor och som äter baguetter dagarna ut. Okej riktigt så är de ju inte men det var vad jag trodde när jag var liten. En Niusha på 6 bast som nyligen lärt sig läsa försökte sig på tunga böcker om en liten man med en stor hatt och som var med i något så kallat revolution. Den lille mannen kom senare att bli den lilla flickans historiska idol.

Jaa, så länge jag kan minnas har jag dränkt mig i allt som har med Frankrike att göra. Mycket oklart var tusan detta intresse kommer ifrån men det gör saksamma. För mig var det självklart att välja franska som andra språk i årskurs 6. Jag gav mig helhjärtat in i de franska studierna och gjort snabbt stora framsteg. Målet var att en dag tala det språk den lille mannen med den stora hatten talade, flytande.

Med några år på nacken sitter jag här ikväll, förtvivlad i min säng med en hel hög av franska papper och böcker runtomkring mig. Mitt rum är en enda röra och så även tankarna i huvudet. Om mindre än tjugofyra timmar ska jag inför min lärare tala om den kända Dreyfusaffären och en lång och svår text ska vara läst. Det går inte riktigt så bra. Jag kommer på mig leta igenom bilderna från förra sommaren då jag äntligen fick sätta min fot i det land jag så länge drömt om. Och ja, jag kan glatt säga att det var just så underbart som jag föreställt mig. I en hel vecka storsade jag och min kamera runt på de parisiska gatorna, lyssnade på fin musik, drack mängder av kaffe, åt baguetter tills magen skrek och tog en massa kort. Sådan inspiration man får där borta! Jag har självklart framkallat de foton jag blivit som mest nöjd med och jobbar nu på min fotovägg som är det första jag ser på monarna och det sista innan jag går och lägger mig.

Här får ni en mycket fin låt som ni kan lyssna på medan jag städar upp den här röran.

den här staden gör mig galen ikväll.

mitt liv genom instagram

En onsdagskväll som denna tänkte jag att Instagram ska få stå för en liten del av mitt liv genom den senaste tiden, nu när ni beklagligt nog gått miste så mycket. Ni hittar mig för övrigt på Instagram som ingen mindre än glaskras.

Traskade glatt runt på gatorna efter att jag fått ett tillskott i plånboken.

Satte mig på tåget till Uppsala där jag fikade och skrattade med mina fina, fina vänner som jag saknat så.

Semmelfrossa med fina classisar och införskaffade mig vinterns mysigaste tröja.

Sandvik fyllde år och vi påbörjade nedräkningen till studenten.

Söndagsfikade med trevliga gossar, och lekte fotograf med min iphone..

Årets första Sonic trillade ner i brevlådan och gräset började visa sig igen.

Mitt nya projekt i livet är att sköta en orkidé och så drack jag värt kaffe med fina Mina.

Och avslutningsvis, vårvårvår!

Storstädning på g.

Det var med darrande händer jag loggade in på blogg.se. En obeskrivlig känsla av ångest, besvikelse och ilska sköljde över mig. Jag har svikit er, och jag har svikit mig. Det har gått på tok för lång tid sedan jag tittade in här och dammtussarna bara flyger omkring nu. Ni har all rätt i världen att inte förlåta mig men för den tappre som vill och orkar hänga sig kvar så kan jag bekräfta följande: Det är vår, snön tinar, fåglarna kvittrar och jag dammar av lycanthropy.blogg.se.

Nu kör vi.

Merry Christmas/ Joyeux Noël/ God jul/ Eiyd Mubarak

i really fucked it up this time didn´t my dear?

next time I promise we'll be perfect

the problem is, you´r in love with someone else

du är min hjälte för du vågar vara svag