-

we're too young to get old like them


när saker inte går som planerat

Och där rök mina planer om roadtrip till Götet i sommar. Springsteen biljetterna är slut. Tror ni att jag hann? Näe, precis.
Så jävla äckligt bitter.


kan vara det finaste jag har varit med om, någonsin


when I grow up, I want to live near the sea, crab claws and bottles of rum


I vår biologisal har vi ett akvarium. Ett akvarium med små och stora fiskar som glömmer allt under tiden de simmar från det ena hörnet till det andra. Och så finns det en mängd av vackra växter. Jag undrar hur många timmar jag spenderat på att titta på allt det nämnda, istället för att titta på tavlan och lyssna på vad läraren har att säga. Idag var det dissikering av lamm och grishjärtan som stod på schemat och ni kan nog gissa vad jag gjorde.

29:e november 2011 kom även att bli dagen jag åt årets första lussebulle med en kopp gudomlig chaite hos mina orienteringsstjärnor.
Nu ska jag göra något åt mitt ojulpyntade rum!


kom kärlek till dom, som saknar nån om natten


Visstja, jag har tagit mig tiden och pengarna och skaffat årets första julklapp. Det blev en helårsprenumeration på Sonic till mig själv.


lasse & timo håller hoppet uppe



En som börjar med detta kan bara inte gå fel.





Det kommer visa sig senare.

den första snön har fallit, allt är halt


Okej. Nu börjar ett halvår av vitt fanskap överallt.


Söndagsångest

Helgen i form av bilder.
Helgen i form av ord: ångest, berusande, underbar musik, världsrekord i pinsamhet och lite mer ångest.


i en tid då inget hände, i en stad som alltid sov


Ett par koppar nattsvart kaffe och en underbar vän. Allt blir så mycket lättare.
Kattbilderna hör väl inte riktigt till men det blev så som det brukar bli, rörigt.


jag fotar och Maggio talar

Natten är ung och jag ligger vaken.
Jag är Lucy in the sky, jag är högt över molnen.

Ja, jag vet att hon är söt men håll tillbaka.
För jag har trillat dit, jag har fallit, jag har vaknat.


Another sunny day, I met you up in the garden


En dimmig, bitter tisdag i slutet av november. 
Och hörlurarna sprängs av det här.

och jag har letat som besatt efter känslor som är försvunna


ÅH Uppsala

Att bara sätta sig på ett tåg. Mötas av fina vänner på perrongen och ha det riktigt fint.


fell in love with a boy, grew tired of it


Dessa bild tog jag i somras. Det känns som om det var evigheter sedan fastän det bara handlar om enstaka månader.
Tänk om man satt på ett flyg igen, endast på väg. Jag älskar att vara på resande fot. Det skulle inte behöva vara till en varm och solig strand någonstans i fjärran öst. Ett grått och mulet Paris hade fungerat lika bra för den delen. Huvudsaken vore om man fick byta miljö ett tag och få prova på nya saker. Att få sitta i jardin de tuiliers med sitt svarta kaffe och en bra bok hade bara varit ett plus i kanten.
Men det är inte fallet. Verkligheten ser ut som sådan: sittandes i köket med nyduchat hår och försöker förstå hur i hela friden alla måsten ska hinnas med.
Det hör nog till söndagstristessen att drömma sig bort.


image descriptionimage descriptionimage description

lite grått och trist sådär som det kan vara när vintern står och väntar runt hörnet


bälte på, starta, lägg i växeln, dra ner handbromsen och kör


Äntligen hörrni, nu kan vi köra! Jag bockar och bugar för mina fina vänner Frida Parling och Andreas Gunnarsson som stått ut med dagar av tjatande, fräsande och ännu mera tjatande. De tog som tur var sig igenom det och lade fram en himla fin blogg åt mig.

Av rubriken att döma kan ni säkert klura ut att jag grävt ner mig i körkortstagande. En berg och dalbana för sig bara det.

Den här gången kan ni vara säkra på att det kommer uppdateringar, och det till största delen bestående av bilder, oftare än varannan månad. Det har ni mitt ord på.
Vi ses!

total makeover

Som ni säkert har lagt märke till är bloggen nu under renovering.
Återkommer så snart som möjligt med en ny fräsch design.

Under tiden får ni en låt att lyssna på, det låter väl som en skaplig deal?

bläddrar igenom arkivet och längtar tillbaka


ursäkta min franska

Kära, tappra läsare.

Jag har svikit er för många gånger. Det här med att fota och skriva må visst vara något för mig men jag har varit alldeles för lat under den senaste tiden. En god vän skakade om mig häromdagen vilket jag är riktigt glad över.
Jag tog mig i kragen och nu ger jag detta livsforum ett sista, helhjärtat försök. Ni ska få följa med ett yrväder som älskar äventyr och har tusen bollar i luften, samtidigt.
Här har ni det mina vänner: genom ett vardagligt kameraobjektiv.

Vous voir bientôt!

RSS 2.0