En eloge till alla er tappra själar där ute som cyklar dagar som denna, då vägarna inte riktigt är vägar utan snarare isbanor. Fiolen och jag, vi tar det säkra före det osäkra och promenerar istället.

Jag lyckades igen. Jag lyckades ignorera klockan som ringer och ringer och ringer i över en halvtimme. Vaknar upp i all panik och har idag mindre än en halvtimme på mig. Kaos. Idag gäller det dessutom att hinna med en buss, en buss som ska ta oss framtida studenter till huvudstaden. Där kommer tusentals människor stå och prata om sina liv, om hur bra just deras skola är och varför man ska bli just det de har blivit. Jag ska efter det här alltså ha facit i hand för hur man går tillväga genom livet. Eller? Det visar sig.

Godkväll!
Efter en härlig men på tok för lång dag ligger jag utslagen i soffan. Likt en människa som nått sina sista dagar med en Marabou kaka (Schweizer nöt ska det vara och inget annat) och värmande te i liggande lägga på en varm soffa, bland kuddar och hela köret. Här tackar jag för mig och bjuder på mysiga bilder från eftermiddagen hos Mina. Ni har vid det här laget säkert funderat över huruvida jag är besatt av instagram eller inte och svaret på den frågan är: oui oui!

När man "råkar" snooza en halvtimme, varknar och inser: okej. jag börjar om 40 minuter. Trots det hinner man med varenda punkt på morgonlistan och sitter vid bänken alldeles i tid. Det ni, det kallar jag för flyt (världsrekord för ett segtroll som jag). Nu har jag en lång dag framför mig vid skoltavlan, jag ska också köra bil, luncha med en underbar vän och så jobba på biografen. Jag jobbar på Roxy/Star i Sandviken för den delen. Om det är någon som vill komma och säga hej! Jag bits inte.

Och där rök mina planer om roadtrip till Götet i sommar. Springsteen biljetterna är slut. Tror ni att jag hann? Näe, precis.
Så jävla äckligt bitter.

I vår biologisal har vi ett akvarium. Ett akvarium med små och stora fiskar som glömmer allt under tiden de simmar från det ena hörnet till det andra. Och så finns det en mängd av vackra växter. Jag undrar hur många timmar jag spenderat på att titta på allt det nämnda, istället för att titta på tavlan och lyssna på vad läraren har att säga. Idag var det dissikering av lamm och grishjärtan som stod på schemat och ni kan nog gissa vad jag gjorde.

29:e november 2011 kom även att bli dagen jag åt årets första lussebulle med en kopp gudomlig chaite hos mina orienteringsstjärnor.
Nu ska jag göra något åt mitt ojulpyntade rum!

Visstja, jag har tagit mig tiden och pengarna och skaffat årets första julklapp. Det blev en helårsprenumeration på Sonic till mig själv.

Okej. Nu börjar ett halvår av vitt fanskap överallt.

Helgen i form av bilder.
Helgen i form av ord: ångest, berusande, underbar musik, världsrekord i pinsamhet och lite mer ångest.

Ett par koppar nattsvart kaffe och en underbar vän. Allt blir så mycket lättare.
Kattbilderna hör väl inte riktigt till men det blev så som det brukar bli, rörigt.

Natten är ung och jag ligger vaken.
Jag är Lucy in the sky, jag är högt över molnen.

Ja, jag vet att hon är söt men håll tillbaka.
För jag har trillat dit, jag har fallit, jag har vaknat.