Förenta staterna och superhits, publiken klappar artigt och dansar i takt till de sönderspelade radiosinglarna från 2004 men drar igång som mest åt den nya tatueringen och beats från melodifestivalen. Swingfly, eller Richard Silva som han egentligen heter, har minst sagt hunnit med en hel del under sin rapkarriär.

Med majoriteten av kvällens besökare på nedervåningen var det en tapper Swingfly som under fredagsnatten intog den lilla scenen på Hearbreaks övervåning, inför ett glest dansgolv med alldeles för få själar.

Han borde kanske ha stått på den enorma scenen i Tyskland under Eurovisionsfinalen för att representera Sverige, i stället för en något mindre scen i de mellersta delarna av landet.

Stämningen, som från början påminde om den kyliga natten utanför, steg sakta men säkert under kvällens gång med hjälp av imponerande beatboxande och en energisk, långhårig vapendragare vid namn Christoffer Hiding (tidigare känd från Idol) som halvvägs genom spelningen hoppade upp på scen och sjöng med. Tillsammans är de en dynamisk duo med gott humör som visserligen vann det svenska folkets hjärtan – men Gävlepubliken var inte alls lika lätta att leka med.

Sammanfattningsvis gav inte spelningen mer än nostalgiska minnen från de tidiga skoldanserna med stora diskokulor, färglada drinkar och ett ljummet dansgolv. Det var inte förrän i slutet av den 40 minuter långa spelningen som mina kängor blev varma och publiken drog ut i allsång till tonerna av Me and my drum.